Bästa innermittfältaren i Serie A
Året var 2009, det var sommar och Conferedations Cup hade precis slutat. Runt om i Turin var det många rykten som flög omkring, i Turins och i Florens gator. Vad det mest stod om var att Fiorentinas Felipe Melo skulle flytta till Juventus.
Den 30:e juni stod det klart att Felipe Melo skrev på ett nytt 5 års kontrakt för Fiorentina, men sedan i juli var det bekräftat att han skulle gå till Juventus då klubben köpte honom för 250 miljoner kronor.
Det stod väldigt mycket om Juventus mittfält inför säsongen 2009/10, man hade Momo Sissoko, Claudio Marchisio och Felipe Melo, man tänkte att detta kunde göra laget till mästare, man hade en av Serie A:s bästa mittfält.
Det var väldigt ljust för Felipe Melo under försäsongen och även början av Serie A. Han gjorde sitt första mål för Juventus den 30:e augusti 2009 då han sköt in 1-3 målet för Juventus.
Många hade fortsatt förtroende för grabben men han, liksom laget åkte på en mycket tuff säsongen där laget tillslut hamnade på en sjunde plats. Men man fokuserade mest på mittfältaren Felipe Melo som hade varit otroligt dålig under säsongen, fans buade ut honom, han själv skrek på fansen och det kändes inte bra, det saknades mycket i Juventus och jag tyckte att det inte var mitt favoritlag, jag kände inte igen klubben. Att egna fans skulle bua ut sina spelare var bara mer än otroligt.
Men Melo var rätt lugn trots att fansen höll på med honom tills den 32:a omgången mot Siena på hemmaplan. Fansen fortsatte att bua ut honom och tillslut fick han utbrott. Han själv skrek på fansen och det blev ännu värre för brasilianaren.
Jag själv hade haft koll på Melo speciellt under hans tid i Fiorentina. Han var redan då en av mina favoritspelare och jag älskade hans spelstil. Men jag tänkte för mig själv att det skulle bara vara hans första och sista säsong i klubben vilket skulle vara väldigt synd och jobbigt.
Men då smällde det! I den 34:e omgången mötte Juventus Atalanta på Stadio Olimpico di Torino. Felipe Melo var inte med från start vilket var tur tänkte jag. Sedan fick han hoppa in och då stod hela arenan upp och buade ut brasilianaren.
Det stod 1-1 ända in till 85:e minuten, Mauro Camoranesi fick bollen och slog snabbt bollen in mot mitten och där dök Felipe Melo upp och nickade in 2-1 till Juventus. Det här betydde verkligen mycket för Juventus. Jag kommer heller inte glömma hans målgest just mot Atalanta, han bad om ursäkt för allt, buga och ja, bad om ursäkt, då märkte man att busvisslingarna började ta sig mot ett slut vilket kändes mer än skönt, men fortfarande var jag skeptiskt till om han skulle stanna efter sommaren.
VM kom, och då hade jag mycket koll på Brasilien och Italien. Jag tänkte för mig själv hur det skulle gå för det italienska landslaget och hur det skulle gå för Melo.
För Italien fungerade det inte alls bra, laget åkte ut direkt i gruppspelet, men det gjorde inte Felipe Melos Brasilien, man klarade sig för utslagsrundan. Då blev det automatiskt att jag hade mer koll på Brasilien än ett annat lag.
Han var suverän, han var otrolig, slog många fina passningar, var stabil i mitten och spelade med hög självförtroende.
Då kom det, kvartsfinalen mot Holland. Brasilien öppnade matchen bra och Melo slog en otrolig fin djupledsboll som nådde Robinho som sköt in 0-1. Men Holland vann matchen med 2-1.
Och ja, då var det återigen fokus på Melo. Han låg bakom 1-1 målet då han gjorde självmål, sedan fick han ett rött kort som visserligen gjorde så att Felipe Melo förändrades helt. Jag tyckte bara synd om honom när han var på väg att kliva ut från planen.
Det slutade med att Brasilien åkte ut, många klagade på Felipe Melo med tanke på hans utvisning, även brasilianaren, legenden Ronaldo sade att Melo inte borde semestra i Brasilien.
Då var det hela över, återigen till Serie A. Juventus hade fått in hela Sampdorias ledning, från tränare till generaldirektör. Nya tränaren Gigi Del Neri sade att han skulle behålla Melo och ge honom en chans, att han trodde på Melo och det var verkligen goda nyheter för min del eftersom jag visste att Melo kunde göra mycket mer än han gjort tidigare. Då beslöt klubben att behålla Felipe Melo, sakta men säkert började han bli älskad av fansen, Del Neri sade att han tränade mycket bra och var på god väg igen. Under augusti månad gick Del Neri ut och sade att Melo var ledaren av mittfältet och det kändes otroligt. Tänk att vara så kritiserad till att träna upp sig och vara som en slags ledare. Jag var verkligen glad över Melos skull, ny era började och en ny tid för Melo skulle återigen börja.
Nu har det gått ungefär 15 matcher av säsongen 2010/11. Vi ser att det är en ny Felipe Melo på plan, han gör så mycket nu, spelar med hög självförtroende, spelar lugnt och slår många fina bollar. Han är som en ny människa och det är otroligt. Han har varit så stark, jag tror inte att det finns någon eller kommer finnas någon lika stark som honom.
I dagsläget kanske han inte känns så oväntad, men vid den här tiden för exakt ett år sedan var jag extremt skeptiskt till att Felipe Melo någonsin skulle hitta tillbaka till formen. Så vilsen som brassen såg ut på fotbollsplanen var det svårt att tänka sig att han bara dryga halvåret senare återigen skulle dominera och ta för sig som aldrig förr. Riktigt skönt att se honom njuta av fotbollen igen.
Grande Felipe Melo, du är den bästa spelaren Juventus har för tillfället! Forza ragazzi!
//
Eddie Issajanian
